Veckoslut på Lilla Essingen i bara mässingen
I min ungdom var jakten på kjolstyg och Kvinnan min stora passion. Vi hade läst någonstans att Lilla Essingen var den singeltätatste platsen i Stockholm. Varje fredagseftermiddag tog vi buss ett, uppklädda och granna, till den lockande ön, klev av och låtsades vara världsvana och belevade. Jag ansågs på den tiden vara stilig och fick ofta höra att jag liknade Snoddas. Jag var framgångsrik hos damerna; sekreterare, servitriser, sjuksystrar och kallskänkor som sökte efter en varm famn. Det är nu länge sen men jag åker fortfarande dit ibland och promenerar runt ön och minns. Här är ett utdrag ur min nya diktsamling Veckoslut på Lilla Essingen i bara mässingen:
Ett veckoslut i juli hos Nettan
Vi myste nakna - men jag bar hatt
sen gick jag till bron och tog ettan
kal som Hyland - var hennes katt
På visit hos dansösen René
hennes rumskompis hade len katt
två kvinnor samtidigt - bien idé
tog droska hem och glömde min hatt
Uppvaktade kassörskan på ICA
jag fick inte röra vid katten
sa adjö och lyfte på hatten
vi var alldeles för olika
In på Rosa Drömmar klev Moa
satte sig ned - rakt på min hatt
visade i smyg mig sin blonda katt
vi drack punsch och älskade på toa
4 kommentarer:
Wow! Härligt med riktig poesi.
poe-fucking-si
Vet Stig Larsson om det här?
Ja Lilla Essingen är värkligen världens bästa ö, både när det gäller katter såsom kvinnor!
Skicka en kommentar