Nu borde det börja brännas

En till ledtråd

Margareta Engström

Maskeraden 2007

En till ledtråd

Mer Filmgodis

Mio my Mio

Men Gunnar

5 Dagar kvar

Det börja lida mot sitt slut. Det här med Netikskarb-dagarna iallafall. Hur firar man det bättre än med några gamla filmpärlor? Med start idag bjuder vi på 80' Netikskarb på minst en filmsnutt per dag. Det finns en gemensam nämnare mellan klippen. Försök att klura ut vilken! På fredag kommer svaret.

Brakskiten kollar in samtidskonsten

Pågående utställning av Juan Pedro Fabra är ett måste. Skynda till Galleri Brändström & Stene. Det tänker iallafall brakisgänget göra idag, kring klockan 14. Här kan du läsa lite mer.


”Anja” 2004, C-print av Juan Pedro Fabra (Från tidigare utställning)

Adventures In Success

Lördagkväll igen med allt vad det innebär. Stärk självförtroendet med hjälp av Will Powers:


Will Powers "Adventures In Success" från albumet Dancing For Mental Health (1983)

Veckans Körv

Kära Brakskiten,

Man kan tro att varmkorven kommer från Göteborg där jag, Körven, har bott i fem års tid. Men det gör den inte korven kommer från grisen. Något som däremot kommer från Göteborg är gratis buffé på afterworken. På afterworkbuffén passar korv och framförallt passar Körven, det vill säga jag, väldigt bra där. Alltså inte på själva buffén men på afterworken. Ja, ni fattar.

Jag skickar ingen bild idag. Jag tror ni kan föreställa er själva. Körven på AW - tjofaderittan, fem fingrar i fittan! Nä, vet jag vad! Det där sista var ett övertramp. Jag skojja bara. Allt annat i detta mail är dock allvar.

Vi hörs!

Med vänlig hälsning

Körven

Vinterpyssel

Så här i vintertider när temperaturen sjunker (brrrr) kan det bli väldigt kallt om penis eller testiklar, framför allt för mannen :-( Här är en enkel sak som du kan sy för att motverka detta. Klipp först av ärmen på en collage-tröja. Se nedan.

Knyt ett band ett par centimeter in ifrån där du klippte. Det här är för att hindra kalluften att tränga in och kyla ned penis samt för att skydda testiklarna mot nedkylning. Jag har valt ett grått bomullsband. Enkelt, snyggt och manligt. Se nedan.

Jag har broderat in texten B Warm för att dekorera min lite, på svenska ungefär Va´ varm. På baksidan har jag sytt fast en liten nätt silverkedja för upphängning på tex krok. Se nedan.


Nu är det bara att börja använda :-) Sätt på den försiktigt, penis med testiklar kan vara känsliga för beröring, ta på ett par bekväma skor och gå ner på stan och titta på alla som går omkring och fryser i onödan :-P
Kvinnan kan med fördel använda den på tex ett bröst. Kuriosa; på julafton slänger jag alltid i en mandarin och en trisslott innan jag glider till Kvarnen, en liten extra julklapp till den man följer med hem ;-D

Peanuts

Klicka på bilderna så blir dom större!

9 dagar kvar

Nu är det bara 9 dagar kvar tills Netiskarb-dagarna är över. Alla som vill försöka få in ett bidrag får öka takten lite.

Recension av Netikskarb-dagarna

Jag fann den här recensionen av "Netikskarb-dagarna" av Johan Croneman. Lite överanalyserande kanske, men det är alltid kul med beröm.


I Brakisgängets värld är människan en komisk typ, och en tragisk stackare. Komplett och trasig, glad och sorgsen, gemen, girig och generös. Vi kan räkna upp egenskaper i timmar. Människan är allt, helt enkelt. Vi har humor - några är helt utan. Några är inne, många är ute. Rika, fattiga, utslagna. Några gråter jämt, andra skrattar åt dem som gråter. Helt enkel är ingen människa. Brakisgänget vill inte utesluta några som helst mänskliga sidor eller möjligheter, dom vill betrakta alla tillstånd, vill gärna visa alla rörelser.

Jag skulle kunna förstå dem som säger att vi har sett allt förut, Brakisgängets estetik, deras texter, deras foton, deras infall, deras skämt. Vi har sett det förut och funderat på det rätt länge. En del funderar på vad det är att vara människa varje dag, andra ägnar inte detta en tanke under ett helt långt liv. De har fullt upp med att leva. Och härda ut.

Jag skulle också kunna säga att jag har mycket svårt att förstå dem som säger sig ha sett allt förut. Sanningen är ju den att vi i stort sett har sett allting annat på internet förut, men nästan aldrig just det här. Bara på Brakskiten '08.

Tiotusentals bloggar, med samma slags berättande, samma historier. Så får vi syn på Brakisgängets nya påhitt "Netikskarb-dagarna". Och så påstår vi att det är Braksigänget som upprepar sig. Jag har redan både läst det och hört. Inte så lite bakvänt blir det.

Brakisgängets "Netikskarb-dagarna" är som sagt bitvis mycket roligt. Humorn är - speciell. Ibland fungerar det som ren slapstick, ibland är det roliga subtilt som satan, ibland är humorn rent barnslig. Ibland vill man bara gråta.

Några svackor till trots (ibland har man svårt att se det nya i ett inlägg, "såg vi inte exakt detta för några dagar sedan?") är "Netikskarb-dagarna" något så ovanligt som ett blogg-initiativ som berikar ditt liv. Jo, faktiskt. Man lämnar datorn rikare.

Johan Croneman

Nu är det elva dagar kvar...

...av Netikskarb-dagarna.

12 Dagar kvar...

...till kyndelsmäss och den efterlängtade avslutningen av Netikskarb-dagarna. Det har varit en fascinerande resa hittills. Redaktionen har överösts med insändarbidrag. Tyvärr har kvaliteten på bidragen varit så pass låg att nästan inget gått att publicera. Redaktionen vill med anledning av detta låta hälsa att vi inte behöver fler "Vilket djur i djungeln"-gåtor eller "Alla barnen"-skämt. Klass 3b i Hagsätraskolan kan sluta skicka teckningar också. Kritfärgen kladdar av sig och många av alstren håller skrämmande låg kvalitet. Man ser ju fan knappt vad kluddet föreställer! Även pseudonymen Retteps insända fräckisar är och förblir refuserade.

Men nu ska vi hålla humöret uppe för om bara 12 dagar är alltså Netikskarb-dagarna över för den här gången.

Röda Rummet

Idag är det söndag och på 80' Netikskarb firar vi det med första kapitlet ur Röda Rummet av August Strindberg.



Stockholm i fågelperspektiv

Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor. Gråsparvarne höllo på att samla upp skräp, som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal - och allting sågo de! De hittade barège-lappar i bersåer och kunde mellan stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar efter hundar, som icke slagits där sedan Josefinadagen i fjor. Där var ett liv och ett kiv.

Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på Skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på Stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Och därifrån kom vinden, och hon gjorde samma färd tillbaka, genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötulln, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol, tjära och tran, törnade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg. I detsamma öppnades väggen av en piga, som just rivit bort klistringen på innanfönstren; ett förfärligt os av stekflott, ölskvättar, granris och sågspån störtade ut och fördes långt bort av vinden, som nu medan köksan drog in den friska luften genom näsan, passade på att gripa fönstervadden som var beströdd med paljetter och berberisbär och törnrosblad, och började en ringdans utefter gångarne, i vilken snart gråsparvarne och bofinkarne deltogo, då de sålunda sågo sina bosättningsbekymmer till stor del undanröjda.

Emellertid fortsatte köksan sitt arbete med innanfönsterna och inom några minuter hade dörren från källarsalen till verandan blivit öppnad och ut i trädgården trädde en ung herre, enkelt men fint klädd. Hans ansikte företedde intet ovanligt, men där låg en sorg och en ofrid i hans blickar, som dock försvunno då han, utkommen från den trånga källarsalen, möttes av den öppna horisonten. Han vände sig mot vindsidan, knäppte upp överrocken och tog några fulla andetag, vilka tycktes lätta hans bröstkorg och sinne. Därpå började han vandra fram och åter utmed barriären, som skiljer trädgården från branterna åt sjön.

Långt nere under honom bullrade den nyvaknade staden; ångvinscharne snurrade nere i Stadsgårdshamnen, järnstängerna skramlade i järnvågen, slussvaktarnes pipor visslade, ångbåtarne vid Skeppsbron ångade, Kungsbacksomnibussarne hoppade skallrande fram på den kullriga stenläggningen; stoj och hojt i fiskargången, segel och flaggor som fladdrade ute på strömmen, måsarnes skri, hornsignaler från Skeppsholmen, gevärsrop från Södermalmstorg, arbetshjonens klapprande med träskorna på Glasbruksgatan, allt gjorde ett intryck av liv och rörlighet, som tycktes väcka den unge herrens energi, ty nu hade hans ansikte antagit ett uttryck av trots och levnadslust och beslutsamhet och, då han lutade sig över barriären och såg ner på staden under sina fötter, var det som om han betraktade en fiende; hans näsborrar vidgades, hans ögon flammade och han lyfte sin knutna hand, som om han velat utmana den stackars staden eller hota den.

Nu ringde det sju i Katrina, och Maria sekunderade med sin mjältsjuka diskant, och Storkyrkan och Tyskan fyllde i med sina basar, och hela rymden dallrade snart av ljudet från alla stadens sjuklockor; men när de tystnat, den ena efter den andra, hördes ännu långt i fjärran den sista sjunga sin fridfulla aftonsång; den hade en högre ton, en renare klang och ett hastigare tempo än de andra - ty den har så! Han lyssnade och sökte utröna varifrån ljudet kom, ty det syntes väcka minnen hos honom. Då blev hans min så vek och hans ansikte uttryckte den smärta som ett barn erfar då det känner sig vara lämnat ensamt. Och han var ensam, ty hans far och mor lågo borta på Klara kyrkogård, därifrån klockan ännu hördes, och han var ett barn, ty han trodde ännu på allt - både sant och sagor.

Klockan i Klara tystnade och han rycktes ur sina tankar genom ljudet av steg på sandgången. Emot honom kom från verandan en liten man med stora polisonger, glasögon, vilka tycktes snarare vara avsedda till skydd för blickarne än för ögonen, en elak mun som alltid antog ett vänligt till och med godmodigt uttryck, en halvkrossad hatt, snygg överrock med defekta knappar, byxorna hissade på halv stång, gången både antydande säkerhet och skygghet. Det var av hans svävande yttre omöjligt att bestämma samhällsställning eller ålder. Han kunde lika väl tagas för en hantverkare som en tjänsteman och han syntes vara mellan 29 och 45 år. Nu tycktes han emellertid smickrad av den persons sällskap, som han gick till mötes, ty han lyfte ovanligt högt den bågnande hatten och tog till sitt godmodigaste leende.

- Häradshövdingen har väl inte väntat?

- Inte ett ögonblick; klockan slutade just att ringa sju. Jag tackar er för att ni var god och kom, ty jag måste erkänna att detta möte är av största vikt för mig; det gäller snart sagt min framtid, herr Struve.

- Hå kors!

Herr Struve klippte ett slag med ögonlocken, ty han hade endast väntat sig ett toddyparti och var mycket litet angelägen om allvarliga samtal, varför han också hade sina skäl.

- För att vi skola kunna tala bättre, fortfor häradshövdingen, så sitta vi ute, om ni inte har något emot det, och dricka en toddy.

Herr Struve drog ut den högra polisongen, tryckte varsamt ner hatten och tackade för bjudningen, men var orolig.

- För det första, måste jag bedja er icke vidare titulera mig häradshövding, upptog den unge herren samtalet, ty det har jag aldrig varit, utan endast extra ordinarie notarie, och detta senare har jag med i dag upphört att vara och är endast Herr Falk.

- Vad för slag?

Herr Struve såg ut som om han förlorat en fin bekantskap, men förblev godmodig.

- Ni som är en man med liberala idéer ...

Herr Struve försökte begära ordet för att utveckla sig, men Falk fortfor.

- I er egenskap av medarbetare i den frisinnade Rödluvan är det som jag sökt er.

- För all del, jag är en så obetydlig medarbetare ...

- Jag har läst era ljungande artiklar i arbetarfrågan, och i alla andra frågor som ligga oss om hjärtat. Vi räkna nu vårt Anno III, med romerska siffror, ty det är nu tredje året som den nya representationen sammanträder och vi skola snart se våra förhoppningar förverkligade. Jag har läst era förträffliga biografier i Bondevännen över de ledande politiska männen, männen från folket, som slutligen fått framföra vad de så länge burit tungt på sina sinnen; ni är en framåtskridandets man och jag högaktar er!

Struve, vars blick slocknat i stället för att tändas vid det eldiga talet mottog med nöje det åskledande anbudet och grep med iver ordet!

- Jag får säga, att det är med en verklig glädje jag hör ett erkännande från en ung och, jag må säga det, utmärkt person som häradshövdingen, men å andra sidan, varför skola vi tala om saker som äro av alltför allvarlig, för att icke säga sorglig natur, här, då vi äro ute i naturens sköte, här på vårens första dag, då allting står i sin knoppning och solen sprider sin värme i hela naturen; låt oss vara sorglösa och dricka vårt glas i frid.

- Förlåt, men jag tror att jag är äldre student - och - vågar - kanske därför föreslå ...

Falk vilken gått ut som en flinta för att söka stål kände att han huggit i trä. Han mottog anbudet utan någon värme. Och där suto nu de nya bröderna och hade intet att säga varann, annat än den missräkning som deras ansikten sade.

- Jag nämnde nyss för bror, upptog Falk samtalet, att jag i dag brutit med mitt förra och övergivit ämbetsmannabanan; nu vill jag blott tillägga att jag ämnar bli litteratör!

- Litteratör! Åh, kors, varför det då! Men det är ju synd.

- Det är icke synd; men nu har jag att fråga om bror vet vart jag skall gå för att få något arbete!

- Hm! Det är verkligen svårt att säga. Det strömmar så mycket folk till från alla håll. Men det ska du inte tänka på. Det är verkligen synd att du ska avbryta; det är en svår bana den här litteratörsbanan!

Struve såg ut som om han skulle tycka att det var synd, men kunde icke dölja en viss förnöjelse över att få en olyckskamrat.

- Men säg mig då, fortfor han, orsaken till att du lämnar en bana som ger både ära och makt.

- Ära, åt dem som hava tillvällat sig makten, och makten åt de hänsynslösa.

- Åh, du pratar! Inte är det så farligt heller?

- Inte? Nå, så gärna som vi tala om något annat, så. Jag skall bara ge dig en interiör ifrån ett av de sex verk, jag skrev in mig uti. De fem första lämnade jag genast av den naturliga orsak att där inte fanns något arbete. Varje gång jag kom upp och frågade om det fanns något att göra, så blev svaret alltid: nej! och jag såg heller aldrig någon som gjorde något. Och det, oaktat jag var i sådana anlitade verk som Kollegiet för Brännvinsbränningen, Kansliet för Skatternas påläggande och Generaldirektionen för Ämbetsmännens Pensioner. Men när jag såg dessa massor av tjänstemän som krälade på varandra, rann den tanken på mig, att det verk, som skulle utbetala alla dessas löner dock måtte ha något att göra. Jag skrev följaktligen in mig i Kollegiet för Utbetalandet av Ämbetsmännens löner.

- Var du i det verket, frågade Struve som började intresseras.

- Ja. Jag kan aldrig glömma det stora intryck, som min entré i detta fullständigt och väl organiserade ämbetsverk gjorde på mig. Jag kom upp klockan elva f.m. emedan verket vid den tiden skulle öppnas. I vaktmästarrummet lågo två unga vaktmästare framstupa på ett bord och läste Fäderneslandet.

- Fäderneslandet?

Struve som under föregående kastat socker åt gråsparvarne började spetsa öronen.

- Ja! - Jag hälsade god morgon. En svag ormlik rörelse efter herrarnes ryggar antydde att min hälsning mottogs utan avgjord motvilja; den ena gjorde till och med en gest med högra stövelklacken, vilket skulle gälla för ett handtag. Jag frågade om någon av herrarne var ledig att visa mig lokalen. De förklarade sig förhindrade: de hade order att icke lämna vaktrummet. Jag frågade om det icke fanns flere vaktmästare. Jo, det fanns nog flera. Men - Övervaktmästaren hade semester, förste Vaktmästaren hade tjänstledighet, andre Vaktmästaren hade permission, den tredje var på Posten, den fjärde var sjuk, den femte var efter dricksvatten, den sjätte var på gården, »och där sitter han hela dan»; för övrigt »brukade aldrig någon tjänsteman vara uppe förrän vid Ett-tiden». Därvid fick jag en vink om det opassande i mitt tidiga, störande besök och en erinran om att vaktmästarne även voro tjänstemän.

Sedan jag emellertid förklarat mitt beslut vara att taga ämbetsrummen i sikte, för att därigenom få ett begrepp om arbetets fördelning i ett så maktpåliggande och omfattande verk, fick jag den yngre av de två att följa mig. Det var en storartad anblick som mötte, då han slog upp dörren och en fil av sexton rum större och mindre lågo framför mina blickar. Här måtte väl finnas arbete, tänkte jag, och kände att jag träffat på en lycklig idé. Ljudet av sexton björkvedsbrasor, som flammade i sexton kakelugnar, gjorde ett behagligt avbrott mot ställets ensamhet.

Struve som lyssnat allt uppmärksammare letade nu fram en blyertspenna mellan västens tyg och foder och skrev 16 på sin vänstra manschett.

- 'Här är extraordinariernas rum', upplyste Vaktmästaren.

- 'Jaså! Är det många extra här i verket?' frågade jag.

- 'Åhja nog räcker de till.'

- 'Vad gör de då för slag?'

- 'De skriver, förstås, lite ...' - Han såg härvid så förtroendefull ut att jag ansåg det vara tid att avbryta honom.

Sedan vi genomvandrat Kopisternas, Notariernas, Kanslisternas, Revisorns och Revisionssekreterarens, Kontrollörens och Kontrollörsekreterarens, Advokatfiskalens, Kammarförvantens, Arkivariens och Bibliotekariens, Kamrerarens, Kassörens, Ombudsmannens, Protonotariens, Protokollsekreterarens, Aktuariens, Registratorns, Expeditionssekreterarens, Byråchefens och Expeditionschefens rum stannade vi omsider vid en dörr, på vilken med förgyllda bokstäver stod skrivet: Presidenten. Jag ville öppna dörren och stiga på, men hindrades vördsamt av vaktmästaren, som med verklig oro fattade min arm och viskade ett 'tyst!' - 'Sover han?' kunde jag, med tanken på en gammal sägen, icke underlåta att fråga. 'För Guds skull, säg ingenting; här får ingen komma in förr än då Presidenten ringer.' - 'Ringer Presidenten ofta då?' - 'Nej, inte har jag hört honom ringa, på det år jag har varit här.' - Vi tycktes återigen komma in på det förtroliga området, varför jag avbröt.

När klockan led emot tolv började de extra ordinarie tjänstemännen anlända, och jag blev ganska överraskad att i dem känna igen idel gamla bekanta från Generaldirektionen för Ämbetsmännens pensioner och Kollegiet för brännvinsbränningen. Men större ändå blev min överraskning då jag fick se Kammarförvanten från Skatternas påläggande komma inpromenerande och här sätta sig i Aktuariens rum och skinnstol och göra sig lika hemmastadd som jag sett honom på förra stället.

Jag tog en av de unga herrarne avsides och frågade honom om han icke ansåg lämpligt att jag gick in och uppvaktade presidenten. 'Tyst' var hans hemlighetsfulla svar, i det han förde mig in i det åttonde rummet! Åter detta hemlighetsfulla 'tyst!'

Rummet, i vilket vi befunno oss nu var lika mörkt men smutsigare än alla de andra. Tagelsuddar stucko ut genom de spruckna skinnen på möblerna; dammet låg tjockt över skrivbordet, på vilket stod ett utsinat bläckhorn; där låg också en obegagnad lackstång på vilken den forne ägaren textat sitt namn i anglosaxiska bokstäver, en papperssax, vars käftar gått i lås av rost, en datumvisare, som stannat midsommardagen för fem år sedan, en Statskalender, som var fem år gammal, och ett ark gråpapper, på vilket var skrivet Julius Cæsar, Julius Cæsar, Julius Cæsar, minst hundra gånger omväxlande med Gubben Noak, Gubben Noak lika många gånger.

- 'Det här är Arkivariens rum, här få vi vara i fred', sade min följeslagare.

- 'Kommer inte Arkivarien hit då?' frågade jag.

- 'Han har inte varit här på fem år, så nu lär han väl skämmas att komma hit!'

- 'Nå men vem sköter hans tjänst då?'

- 'Det gör Bibliotekarien.'

- 'Varuti består då deras tjänstgöring i ett sådant här verk som Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner.'

- 'Det består i att Vaktmästarne sortera kvittenserna, kronologiskt och alfabetiskt, och skicka dem till bokbindarn, varpå bibliotekarien övervakar deras uppställande på därtill lämpliga hyllor.'

Struve tycktes numera njuta av samtalet och kastade då och då ner ett ord på sin manschett, och då Falk gjorde en paus ansåg han sig böra säga något av vikt.

- Nå men hur fick Arkivarien ut sin lön då?

- Jo, den skickades hem till honom! Var det inte enkelt. Emellertid blev jag nu tillrådd av min unge kamrat att gå in och bocka mig för Aktuarien och bedja honom presentera mig för de andra tjänstemännen, vilka nu började anlända för att röra om elden i sina kakelugnar och njuta av glödhögens sista strålar. Aktuarien skulle vara en mycket mäktig och även godsint person, berättade min vän, och tyckte mycket om uppmärksamhet.

Nu hade jag, som känt Aktuarien i egenskap av Kammarförvant haft helt andra tankar om honom, men jag trodde min kamrat och steg på.

I en bred karmstol framför kakelugnen satt den fruktade och sträckte sina fötter på en renhud. Han var strängt sysselsatt med att röka in ett äkta sjöskumsmunstycke, vilket han sytt in i ett handskskinn. För att icke vara sysslolös hade han tagit ihop med gårdagens Posttidning för att få nödiga underrättelser om Regeringens önskningar.

Vid mitt inträde som tycktes göra honom bedrövad, sköt han upp glasögonen och lade dem på sin kala hjässa; högra ögat gömde han bakom tidningens marginal och lossade med det vänstra en spetskula mot mig. Jag framförde mitt ärende. Han tog munstycket i högra handen och såg efter huru långt det »slagit an». Den förfärliga tystnad som nu uppstod bekräftade alla mina farhågor. Han harklade och framkallade därefter ett starkt fräsande ljud i glödhögen. Därefter erinrade han sig tidningen och fortsatte läsningen. Jag ansåg mig böra repetera mitt andragande med någon variation. Då stod han inte ut längre. 'Vaffa-en menar herrn? Vaffa-en vill herrn i mitt rum! Får jag inte vara i fred i mitt eget rum? Va!? Ut, ut, ut, herre! Vaff-aen ser herrn inte att jag är upptagen! Tala vid protonotarien om herrn vill något! Inte vid mig!' - Jag gick in till protonotarien.

Där var stort materialkollegium, som pågick sedan tre veckor tillbaka. Protonotarien satt ordförande, och tre kanslister skötte protokollet. Leverantörernas insända prov lågo strödda omkring borden, vid vilka alla lediga kanslister, kopister och notarier tagit plats. Man hade ehuru med stor meningsskiljaktighet beslutat sig för 2 balar Lessebopapper och efter upprepade provklippningar stannat vid 48 saxar av Gråtorps prisbelönta tillverkning, (i vilket bruk aktuarien ägde 25 aktier); provskrivningen med stålpennorna hade fordrat en hel vecka, och protokollet över densamma hade slukat 2 ris papper; nu hade man kommit till pennknivarne och kollegiet satt just och prövade desamma på de svarta bordsskivorna.

- 'Jag föreslår Sheffields tvåbladiga n:o 4, utan korkskruv', sade Protonotarien, och tog en flisa ur bordsskivan, så stor att man kunde tända en brasa med den. 'Vad säger första Notarien?'

Denne som vid provskärningen tagit för djupt och råkat på en spik, vilken skadat en trebladig Eskilstuna n:o 2 föreslog nämnde sort.

Sedan alla yttrat sig och strängt motiverat sina meningar med bifogande av praktiska prov, beslöt ordföranden, att man skulle taga två gross Sheffield.

Häremot reserverade sig första notarien i ett längre anförande, som togs i protokoll, kopierades i två exemplar, registrerades, sorterades (alfabetiskt och kronologiskt), inbands och uppställdes av vaktmästare under bibliotekariens överinseende på lämplig hylla. Denna reservation genomandades av en varmt fosterländsk känsla och gick huvudsakligen ut på att visa det nödvändiga i att staten uppmuntrade de inhemska manufakturerna. Som detta innehöll en anklagelse mot regeringen, då den ju träffat en regeringens ämbetsman, måste protonotarien taga regeringens försvar. Han började med en historik över manufakturdiskontens uppkomst (vid nämnandet av »diskonten» spetsade alla extra ordinarierna öronen), kastade en blick på landets ekonomiska utveckling under de sista tjugo åren, varvid han fördjupade sig så i detaljerna, att klockan slog tu i Riddarholmen, innan han hunnit till ämnet. Vid det fatala klockslaget störtade alla tjänstemännen upp från sina platser som om elden varit lös. Då jag frågade en ung kamrat vad detta skulle betyda, svarade den gamle notarien, som hört min fråga: 'En ämbetsmans första plikt, herre, är att vara punktlig, herre!' Två minuter över tu fanns inte ett liv i de många rummen! 'I morgon få vi en het dag', viskade en kamrat till mig i trappan. 'Vad i Herrans namn blir det då?' frågade jag orolig. 'Blyertspennorna!' svarade han! Och det blev heta dagar! Lackstängerna, kuverten, pappersknivarna, läskpapperet, segelgarnet. Men det gick an, ty alla hade sysselsättning. Det kom dock en dag då denna skulle tryta. Då tog jag mod till mig och bad att få något göra. De gåvo mig sju ris papper att skriva rent hemma, för att jag skulle skaffa mig »meriter». Detta arbete utförde jag på en mycket kort tid, men i stället för att vinna erkännande och uppmuntran blev jag behandlad med misstroende, ty man tyckte inte om flitigt folk. Sedan fick jag aldrig något arbete mer. Jag vill bespara dig en plågsam beskrivning på ett år fullt av förödmjukelser, av stygn utan tal, av bitterhet utan gräns. Allt vad jag ansåg löjligt och smått behandlades med högtidligt allvar och allt vad jag vördade som stort och berömvärt häcklades. Folket kallades för pack och ansågs endast vara till för garnisonen att ha att skjuta på vid förefallande behov. Man smädade öppet det nya statsskicket och kallade bönderna förrädare.(*) Detta hörde jag på i sju månader; man började misstänka mig, då jag icke deltog i skrattet och man utmanade mig. Nästa gång man angrep »oppositionshundarne» exploderade jag och höll ett explikationstal som hade till resultat, att man visste var man hade mig och att jag blev omöjlig. Och nu gör jag som så många andra skeppsbrutna: jag kastar mig i armarne på litteraturen!

(*) Denna skildring är nu mera osann, sedan ämbetsverkens stora omorganisation blivit företagen.

Struve som syntes missnöjd med det avstubbade slutet stoppade in blyertspennan, drack ur sin toddy, och såg förströdd ut. Emellertid ansåg han sig böra tala.

- Kära bror, du har icke lärt dig livets konst ännu; du skall se huru svårt det är att få ett bröd först, och se huru småningom det blir livets huvudsak. Man arbetar för att få bröd och man äter sitt bröd för att kunna arbeta ihop mera bröd för att kunna arbeta! Tro mig, jag har hustru och barn och jag vet vad det vill säga. Man måste lämpa sig efter förhållandena, ser du. Man måste lämpa sig! Och du vet inte hurudan en litteratörs ställning är. Litteratören står utom samhället!

- Nå väl det är straffet, när han vill ställa sig över samhället! För övrigt avskyr jag samhället, ty det vilar ej på fritt fördrag, det är en vävnad av lögn - och jag flyr det med nöje!

- Det börjar bli kallt, anmärkte Struve.

- Ja, skola vi gå?

- Kanske vi gå.

Samtalets låga hade flämtat ut.

Emellertid hade solen gått ned, halvmånen hade äntrat horisonten och stod nu över Ladugårdsgärdet, en och annan stjärna kämpade med dagsljuset som ännu dröjde uppe i rymden; gaslyktorna tändes nere i staden, som nu började tystna.

Falk och Struve vandrade tillsammans åt Norr samspråkande om handel, sjöfart, näringar och allt annat som icke intresserade dem, varpå de skildes med ömsesidig lättnad.

Under det att nya tankar grodde i hans huvud vandrade Falk nedåt Strömgatan och fram åt Skeppsholmen. Han kände sig lik en fågel som flugit mot en fönsterruta och nu ligger slagen, då han trodde sig lyfta vingarne för att flyga rätt ut i det fria. Han satte sig på en bänk vid stranden och hörde på vågskvalpet; en lätt bris susade genom de blommande lönnarne och halvmånen lyste med ett svagt sken över det svarta vattnet; där lågo tjugo, trettio båtar förtöjda vid kajen och de röcko i sina kedjor och stucko upp sina huvuden den ena över den andra, ett ögonblick blott, för att sedan dyka ner; vinden och vågen tycktes jaga dem framåt och de gjorde sina anlopp mot bron likt ett koppel hetsade hundar, men kedjan röck dem tillbaka och då höggo de och stampade som om de ville slita sig.

Där blev han sittande till midnatt; då somnade vinden, vågorna gingo till vila, de fångna båtarne röcko icke mera i sina kedjor, lönnarne susade ej mer och daggen föll.

Då steg han upp och vandrade drömmande hem till sin ensliga vindskammare långt borta på Ladugårdslandet.

Detta gjorde unge Falk, men gamla Struve, vilken samma dag inträtt i den konservativa Gråkappan, sedan han fått avsked ur Rödluvan, gick hem och skrev till den misstänkta Folkets Fana en korrespondens-artikel »Om Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner», på 4 spalter à 5 rdr spalten.

Kissing With Confidence

Idag är det lördag. Du kanske ska på en date men är lite skraj för det här med kyssen? Ta då hjälp av Will Powers och hans instruktionslåt från 1983. Lycka till!


Will Powers - Kissing With Confidence från albumet Dancing For Mental Health (1983)

Jag uppskattar er - dito?

Kära Brakis,

(Notera mitt lite mer familjära tilltal)
Lördagens baluns på Indigo var bra och bara av godo för moi. Jag fick träffa ytterligare en redaktionsmedlem och blev dessutom uppraggad i toakön av en flerårig Brakskiten gäst.
Eller uppraggad kanske är fel ord, tilltalad kanske är mer korrekt. Och det är ju faktiskt en viss skillnad. Hursomhelst hade jag inte haft något emot en liten eftersläckare med damen ifråga. Men nu var det ju aldrig tal om något sånt så jag ska inte hålla på.

I helgen blir det inte någon utklädning för mig. Jag ska låta andra stå för showen för en gångs skull.
Tills jag ryckt upp mig får ni nöja er med en vanlig korv. Man skulle kunna säga att Veckans körv går på sparlåga, jag tror jag behöver lite uppmuntran... Kan jag få det?



Mvh

Körven



Brakisredaktionen uppskattar verkligen Veckans Körv vare sig den är kokt eller grillad. Och visst blir den kokta korven bäst om den värms på sparlåga. (Det var menat som uppmuntran!)

Extramaterial del 10

Här är ett väldigt väldigt intressant klipp där vi klipper löv inför Brakskiten '07 hemma hos mig. Vi tittar på fotboll samtidigt och stämningen är tryckt.

Extramaterial del 9

Så här gick snacket under förberedelserna till Brakskiten '07. Det var egentligen förbjudet att filma men jag hade smusslat med mig en kamera. I det här klippet blir jag dock ertappad. Blåslagen och med stora minnesluckor vaknade jag upp på IVA S:t Görans Sjukhus en vecka senare.

När jag ikväll sitter och tittar igenom filmsnuttar i mobilen hittar jag detta klipp och minnena kommer tillbaka. Jag konstaterar dock att det blev ett bra klipp så det var värt det.

Extramaterial del 8

Ryktet säger att Liz är i landet igen och på vilket bättre sätt firar man det än med att titta på ett klipp från förberedelserna till Brakskiten '07?:

Trossnymf?

Inskickat av Stefan

Dom sista bilderna från Steff

Fler bilder från Fasten

'Fasten' är ett anagram av Stefan som jag kommit på. Kul va?


Rambo, Andreas, Lisa och Skata


Hugin, Hugin och Munin


Korv och Radio

Låtlista

Strawberry letter 23 - Shuggie Otis
Tell her she´s lovely - Batteaux
Automatic - Society of soul
Come back to me - Patrice Rushen
I´ll be good - René & Angela
V. 13 (Extendend remix) - B.A.D
Romanze - Film On Four
Black jesus - Lillflöjten
Cool for cats - Squeeze
Try again - Aaliyah
Black and white town - Doves
There´s something about you - Angela Bofill
Sometimes I rhyme slow - Nice and Smooth
The rain - Oran "Juice" Jones
Country rock n´ rap - Disco Four
Rock hard - Beastie Boys
Tape hiss - Madlib
Eleonor Rigby - Kim Weston
Don´t you (forget about me) - Simple minds
Tunnel of love - "The Boss"
Some indulgence - The Embassy
First class riot - The Tough Alliance
Sympathy for the devil - Laibach
Owner of a lonely heart - Yes
Chase - Giorgio Moroder
Dancing in the dark (Blaster mix) - Bruce Springsteen
Cocaine - Young Cash
Theme from S´Express - S´Express
All night long - B.B & Q Band
By your side - Sade

Låtarna jag spelade, men inte i rätt ordning och jag har säkert glömt några. 17 stycken är från 80-talet och endast en från 90-talet. Hälften är av svarta artister. V. 13 och Don´t you (forget about me) spelade jag på förra giget med. Owner of a lonely heart, The Rain och Cool for cats frågade folk om vad det var nåt. Don´t you (forget about me) frågade en person om vilken film den är med i (Breakfast Club). Här är musik från tre andra John Hughes filmer (Pretty in Pink ej regi):

Haiku

Netikskarb-dagarna seglar österut med några Haiku:


Mitt i Brakskiten
Svea rikes fågeldans
är trollbindande


Toakön ringlar
bland lövverk och reptiler
mot mörkrets hjärta


Det var Fågelns år
Flyttsträckens formationer
fyllde regnskogen

Låtlista

Enligt internationell DJ-kodex ska man aldrig avslöja hemligheterna i skivbacken, men jag tänkte göra ett undantag och redovisa vilka låter jag spelade på Indigo nu senast. Vad Andreas spelade avslöjar jag inte. Ordningen är bara ungefär som det var. Jag bjussar på öppningslåten:



Amarsi un Po - Lucio Battisti
Shoe Salesman - Alice Cooper
Watching The Detectives - Elvis Costello
Positive Life (Instrumental) - Lovebug Starski
Midnight Theme - Manzel
The Magnificent Dance - The Clash
Paper Planes (Remix) - MIA
Louise Louise - H.B. and the Checkmates
Mr Loverman (New World Mix) - Shabba Ranks
Jibaro (Long Version) - Elkin & Nelson
God's Cop - Happy Mondays
Burning Up - Imagination
3 A.M. Eternal (Live At The S.S.L.) - The KLF
Flat Beat - Mr Oizo
Robot Rock - Daft Punk
It's Me Bitches - Swizz Beats
Freak The Funk - Stezo
Mecka - The Latin Kings
Eiffel Tower - Malcolm McLaren
Papua New Guinea - Future Sound Of London
Last Train To Transcentral (Live From The Lost Continent) - The KLF
The Locomotion - Little Eva
Same Old Song - Four Tops
Les Champs-Elysees - Joe Dassin
Do The Strand - Roxy Music
The Boy In The Bubble (Extended version) - Paul Simon
Slave To The Rythm (Hotblooded) - Grace Jones
Go Your Own Way - Fleetwood Mac
Héros - David Bowie
Wicked Game - Chris Isaak
Stay With Me - DeBarge
Where Do You Go To (My Lovely) - Peter Sarstedt

Sosudoddodigoga Bobiloldoderor

Här kommer fler bilder från Stefan:

Spelningen är över. Succé igen. Som vanligt.

Pre-gigmyset är igång

Förberedelserna går över förväntan

Ikväll blir det bra musik på Indigo.

Lillflöjten hyllar Brakskiten

Det här är det bästa som brakisredaktionen vet, när läsare inkommer med bidrag. Detta är inskickat av Maraton-Peter Jn.


Lillflöjten hyllar Brakskiten med två Limerickar

Försökte skriva roligt som man brukar i en Limerick. Men kunde inte.
Så skrev såhär istället.

det var en tarzan från söder
som saknade bröder
så han byggde en skog
som brakisar drog
och snart en gemenskap han föder


det var en buske från hammarby
som ville beblanda sig med slanor och sly
när brakskiten kom
han ej såg sig om
och fick plantera sig själv i en ly

Happy Mondays

Jag väger mellan att spela God's Cop


eller Cuntry Disco


imorrn på Indigo.

Korv Stroganoff‏

Kara Brakskiten,

Jag befinner mig i skrivande stund pa resande fot. Sa forlat avsaknaden av prickar over a, a och o.
Ryssland for er som undrar och ni kanske inte far det att ga ihop. Det ar inte heller meningen.

Nu finns det tva alternativ till vilka tankar som vacks hos er:
A. Slipper jag den dar konstiga grogghaggan pa Indigo imorgon nar Andreas & Axel spelar skivor?
B. Missar jag chansen att traffa den dar harliga Korven på Indigo imorgon nar Andreas & Axel spelar skivor?

Svaret pa bada fragorna är "нет уж".

From Russia with Love

Korven


Oj vad lägligt med en gåtfull "veckans körv" mitt i Netikskarb-dagarna! Antagligen inte ett sammanträffande. Synd bara att man saknar ryskakunskaper. Man får se imorgon på Indigo.

/Brakisred

Gwen McCrae

Någon av de här kanske jag spelar imorrn
Tonight´s the night


Early morning love

Kvick lyrik snarlik limerick

En man vid namn Martin Runeborg
fann en varm famn på Sergels torg
det olyckliga var
att pundaren bar
en avhuggen tå i sin cykelkorg

Limerick

Netikskarb-dagarna rullar vidare. Idag tema "limerick". Här en inskickad av "Galax-hunden".


Det var en strandskata ifrån Aspudden
Som bad farfar sin bita i kudden
och rätt som det var
så var strandskatan klar
och han somnade lycklig på stubben

Relf Redlib

Strandskata


Leif Stoork

Anagram

Ett anagram är när man kastar om bokstäverna i ett ord, namn eller en mening och konstruerar något nytt. Laila Freivalds blir "Illa vald farise" Axl Rose blir "oralsex" och William Shakespeare blir "I am a weakish speller".

Man kan ta kompisars namn också: Andreas Nyström blir "Nyare ström dras", Mårten Wessel blir Swåltremseln, Louise Dylén blir ild-Soul-eyes och Liz Clark blir Zack-rill. Och Stefan Jäder blir förstås Stenafjäder. Man kan sitta o pyssla med det där en hel del. Prova gärna själv därhemma och skriv vad du kommer fram till i kommentarsfältet.

Hattifnattar

Känn på den baklänges.

Sverige Lilla My Hot Dog

Om Netikskarb-dagarna

Netikskarb-dagarna är en nyinstiftad festhögtid på nätet. Eftersom det är första gången som det firas på det här sättet så är det lite oklart vad som det ska leda till. Eller vara bra för. Redan innan Netikskarb-dagarna började fick projektet utstå mycket kritik. Somliga tyckte inte att det kändes som en "äkta högtid", som t ex jul, pingst eller menlösa barns dag. Tanken är hursomhelst att för en tid vända på begreppen och se vad som händer. Under Netikskarb-dagarna kommer även bilder visas från Brakskiten '07 tagna av Stefan Jäder. Det hoppas vi ska bli tradition under många års kommande Netikskarb-dagar.

Palindrom

Palindrom har i alla tider fascinerat människor. Inte minst för oss som ordnar Brakskiten har fenomenet varit en källa till förströelse. Ingen glömmer väl när jag 2006 komplementerade Stefan (utklädd till romare) med att säga "ni talar bra latin". När vi strax innan gästerna dök upp på Brakskiten '07 utbrast i ett "portugalrallarlagutrop" tog det inte många sekunder innan hela brakisgänget insett att vi snubblat över en guldklimp. Jag glömmer aldrig när Mårten med sin låtsasdialekt berättade att "Adolf i Paris rapar sirap i Floda" eller när Andreas uppmuntrade mig att stöta på några brudar med orden "Flyg mot dem med tom gylf". Eller efter Brakskiten '07 när Liz hade tappat bort ett cigarettpaket och gick och letade på trottoaren och Louise kläckte ur sig "Nej, leta i ateljen". Det händer att det uppstår palindrom i andra situationer också. En gång berömde jag min kvinnliga barberare med "Ni rakar bra Karin". Döm om min förvåning när hon svarade "Du har bra hud". Allra häftigast var det nog när Mårten högtravande men träffsäkert ställde mig och Andreas mot väggen efter att vi gömt porslin hemma hos honom och Liz. "Bor Edra gråvita fat i vår garderob"? "Ja...aj" svarade vi för Mårten slog oss efter att vi sagt ja.

Som en hyllning till ordvrängeri så döps nu bloggen om till 80' Netikskarb för att fira de nyinstiftade "Netikskarb-dagarna" som med start i år firas mellan Trettondagsafton och Kyndelsmäss. Bara här på... 80' Netikskarb.

Lördagsunderhållning

Where Do You Go To (My Lovely) - Peter Sarstedt

Körv & Cava‏

Kära Brakskiten,

Förhandlingarna fortlöpte enligt plan häromsistens. Mötet var lyckat allt sånt men med tanke på mängden dryck (cava) som konsumerades så kan jag konstatera att upplösningen är något "luddig". Det jag minns är att en av er tog en restresa till Mallorca och den andra blev kopplad av en transa och åkte med han/hon hem till Sumpan. Vem som var vem minns jag inte heller eller vad ni hette men jag vet bestämt att ni hade kopplingar till Brakis. Eller? Va?

Noterar dock på bloggen att ni är nöjda och då är väl jag också nöjd.

Mvh Körven




Jo vi tror att vi har viss koppling till brakis fortfarande. Det blev luddigt. Det har bland annat tagit några dagar att räta ut det här med vad som är upp och vad som är ner och vi är inte helt säkra än. Håll i nu så kommer en inbjudan som på posten!

PS. Andreas hälsar från Sumpan DS.

Steve Martin

Mind if I smoke


Excuse me

De bortglömda stegen

Den uppmärksamme läsaren har noterat att dansen Fågeldansen är populär på maskeraden. En dans som tyvärr aldrig slagit igenom, på brakskiten eller någon annanstans, är The Steve Martin, som gruppen EPMD försökte lansera med sin debutskiva Strictly Business 1988. Inspiration till dansen fick dom från öppningsscenerna i Steve Martins första långfilm, The Jerk, där Steves rollfigur står på verandan med sin familj och försöker dansa och klappa med till musiken.

Så här instruerar EPMD:
Now this brand new dance, I know you not with it
You might break your neck, to really try to get it
If you seen the clumsy movie it was called The Jerk
You had to check out Steve Martin as he started to work
He was doin freaky moves with his feet and head
With his blue farmer suit and his big Pro-Keds
Now if you wanna learn it, it really takes time
That's why I'm here now tellin you this rhyme
And if you never seen it, then I'll be startin
My brand new funky dance, called the Steve Martin

Sway your arms around your back, then across your chest
Do the crazy leg sweep from right to left
It's the Steve...

EPMD-The Steve Martin

Öppningsscen The Jerk (första minuten av klippet)

TACK!

Från vänster: Axel, Andreas och Lil'A (eller A A A! som bandet heter)

Många av Brakskiten '08:as läsare har skrivit in och undrat - hur blev Körvens nyårsmaskerad? Vi tycker visserligen att bilderna här nedan talar sitt tydliga språk, men det tål även att skrivas i skrift - Det var ett topparrangemang! Brakskiten '08 står i tacksamhetsskuld till Körven (Lena Ph) och hon är nu snubblande nära en officiell inbjudan. Det är extra imponerande med tanke på att det är 48 veckor kvar till festen och att officiell inbjudan brukar skickas ut 2-4 veckor innan. Det kan tilläggas att det även ser bra ut för Carola, Dover-Calais, Lena Ph nr 2, Roger Pontare, Harry Boy och de andra. Frågan är bara - blir det mer 'Veckans Körv' här på bloggen? Redaktionen hoppas på det och framtiden får utvisa hur det blir.