Varför Brakskiten?

Många ställer sig frågan - varför kallas den här fina maskeraden för Brakskiten? Det ger ju snuskiga associationer. För att förstå det här bör man minnas C J L Almkvist: "Nu är Universum så beskaffadt, att i ändlighetsuppenbarelsen (hela den verld hvari vi lefva) ej det höga sitter för sig sjelf, och det låga har ett rum för sig; utan de gå om hvarandra."

I kapitlet Latrina Magica eller skatologins höga visa ur boken Fanny och Alexander skriver Maaret Koskinen om Ingemar Bergmans förhållande till brakskiten. Mest känt är förmodligen scenen med farbror Carl i Fanny och Alexander:



Inspirationen till denna uppvisning hämtade Bergman sannolikt ur det verkliga livet. I slutet av 1800-talet uppträdde en världsberömd fjärtoman, Joseph Pujol på Moulin Rouge i Paris. Hans artistnamn var Le Petomane. Hans konster var verkligen häpnadsväckande. Med hjälp av ändalykten kunde han suga upp nära två liter vatten och därefter, likte en fontän, spruta ut vattnet fyra till fem meter i lokalen. Han kunde även röka en hel cigarr med hjälp av ett munstycke som anbringades i anus, varefter numret avslutades med att röken blåstes ut i en gigantisk jättepuff. Det stora jubelnumret varemellertid de allsköns fjärtar och pruttar som han underhöll den storskrattande publiken med. Han kunde t ex härma fjärten hos en liten flicka, en svärmor, eller en sadelmakare. Den sistnämda förevisningen bestod i en tiosekunders-fjärt som imiterade ljudet av när tyg rivs itu. Likaså ingick en kanon-prutt i repertoaren, liksom en instrumentalversion av melodin Au claire de la lune, framförd på flöjt. Den stora finalen bestod i att Pujol med en särdeles kraftfull prutt blåste ut scenens rampljus, varefter han ledde publiken i allsång.